I dag har jag och min lilla familj firat julafton tillsammans och i morgon kommer resten av släkten för ytterligare firande. Vi har ätit god mat och öppnat många paket. vi har umgåtts tillsammans och känt hur julfriden sänkt sig över vårt lilla hus. Men så är det inte för alla. Mina tankar en sådan här helg går till många av mina elever. Majoriteten av dem lever i fattigdom. 
Det låter konstigt att använda sig av ordet fattigdom när man pratar om Sverige men den finns där och är ett faktum. Den har till och med ett eget namn: barnfattigdom. En kvarts miljon barn i Sverige lever under fattigdomsgränsen. Jag läser i Aftonbladet att: “Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa barnfattigdomen”, har Tapio Salonen, professor i socialt arbete sagt. Det är mindre än vad regeringen sänkt bolagsskatterna med.” och jag skäms över att bo i ett rikt land som låter våra minsta lida i onödan.
Hos en del av mina elever har vi lärare känt att barnen bär på en ökad oro inför jullovet. Det är alltid så. Att behöva oroa sig för föräldrars missbruk eller att behöva berätta om alla julklapparna…man ínte fick, oroar. Liksom att inte vara säker på att man får lunch varje dag. Detta är vardagen för många av mina barn. På min skola frågar vi aldrig om vad man fått i julklapp. När vi åker skridskor eller pulka har vi alltid skridskor, hjälm, pulka och varma kläder att låna ut. Vi ber aldrig om matsäck hemifrån eller pengar till
.
skolresor eller dyl. I förskoleklassen bjuder skolan både på frukt och lunch så att ingen ska behöva gå utan. Nu när vintern biter i kinderna så fryser många av mina ungar. Begagnade overaller där fodret knappt håller i hop och urvuxna ärvda vinterkängor är vad många barn har på sig när de kommer till skolan. Än värre är de för de minsta som fått lov att klä på sig själva för att mamma eller pappa inte varit vaken när det varit dags att gå till skolan.Små barn som inte förstår vad det innebär med 20 minusgrader.
Sverige har blivit så kallt……och då menar jag inte vädret.
3 kommentarer:
Jeg får helt vondt i hjertet...Man vet bare ikke hvor heldig men er som har alt det som trengs og litt til rundt seg...Julen er tid for refleksjon og at du belyser dette er utrolig bra. Jeg sitter her å tenker at disse barna er heldig som har et så varmt og godt menneske som deg i sine liv. Du beriker deres hverdag med å være den du er. <3
Må jo også si at du hadde gjort det VAKKERT ved ditt julebord,tenk å sitte her...for en juledrøm:)))Ønsker deg og din familie en god jul.
Klem Vibeke
Så vackert du hR DET i ditt fina hem. jag läser med sorg i hjärtat dina ord,
Önskar dej en fin Fortsättning på Julen
Kramar Kathrine
Det var ett tag sen jag var inne hos dig men såg din länk hos min Oumberlige maken o tänkte att nu måste jag göra ett besök!
Desto rördare blir jag när jag läser dessa rader för du formulerar det så fint det som vi alla känner till men inte vill kännas vid...så känns det i alla fall när man pratar med många.
Jag tycker att speciellt vi som bor i huvudstaden vi kan verkligen se skillnaderna som att tex. åka röda linjen med tunnelbanan o åka från Sv. rikast till bland Sv. fattigaste osv.
Jag som själv är handikappad vet att vi har det extra kämpigt vi i den här gruppen för det e inte mycket man får i pension som ung människa o har man då barn på det o är ensamstående då måste man få hjälp av org. o i bästa fall samhället (men inte självklart). I mitt fall så blir jag räddad av maken o det på flera plan eftersom man måste ha någon som strider för en också.
Kramis o ha ett fortsat skönt år o ha det härligt i ditt vackra hus. Du ska ha heder för att du ta upp en sådan här sak för det är inte självklart för många!
Pockethexan
PS;du vet vart du ska kika om du behöver boktips eller hur?!PS
Skicka en kommentar